Mina sidor - Ej inloggad

Nosen som räddar liv - Minhunden

Minhundens främsta uppgift är att med hjälp av sitt luktsinne hitta var en mina är nedgrävd och markera platsen genom att sitta ned.

En uppgift som är betydligt svårare än man kan tro, enligt Rose-Marie Karlsson, vid FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, vid Grindsjöns forskningscentrum i Tumba. Rose-Marie Karlsson arbetar där som projektledare och forskar dessutom om hur minhunden kan urskilja explosivämnens doft.

Fokuserad

Blandrastiken, 50 procent wachtelhund samt 25 procent vardera av labrador retriever och vorstehhund, ska strax påbörja sitt sök. Blicken blir med ens vaken och fokuserad. De långa hängöronen hålls högt på huvudet, så att en djup rynka bildas mitt emellan öronen.

Så rör sig tiken framåt med långa, stadiga steg och håller nosen tätt emot marken medan hon intensivt söker av området.

Nospartiet rör sig med små, snabba rörelser när hunden metodiskt sniffar in luften, i mellan fem och tio korta drag åt gången, innan hon gör en lång och ljudlig utandning.

Kemisk analys

Vid FOI, som är ett av Europas ledande forskningsinstitut inom försvar och säkerhet, arbetar man bland annat med forskning och metod- och teknikutveckling.

-Vi på FOI är inga minhundexperter, men vi stöttar organisationer som jobbar med hundar genom våra kemiska analyser – för att verifiera vad det är som finns tillgängligt i jorden och luften till exempel, ovanför eller runt en mina. Dessutom hjälper vi dem också med att framställa övningsämnen i form av explosivämneslösningar och dylikt, förklarar Rose-Marie Karlsson.

Minans sammansättning

Det finns flera olika typer av minor som innehåller många olika sorters kemiska explosivämnen. De flesta innehåller dock TNT, trinitrotoluen, vilket är ett gult, fast, explosivämne som är svårt att lösa i vatten.

TNT är den vanligaste huvudingrediensen vid mintillverkning eftersom det är billigt. De biprodukter som bildas vid tillverkningen av TNT bidrar till explosivämnets doft. Biprodukternas egenskaper gör dessutom att explosivämnet håller ihop bättre och blir lättare att hantera, säger Rose-Marie Karlsson.

Doftbild

Minans lukt skiljer sig mellan olika typer av minor och olika tillverkare.

-Det är en hel doftbukett som kommer bara från själva explosivämnet. Sedan tillkommer dofter från höljet och tändaren, och det är kombinationen av allt detta som hunden lär sig att känna igen, förtydligar Rose-Marie Karlsson.

Explosivämnena läcker successivt ut i marken från den nedgrävda minan och transporteras därefter upp till markytan.

Vilken doft hunden slutligen känner beror även på jordartens sammansättning, luftens fuktighet, vilken temperatur det är och hur länge minan legat i marken, förklarar Rose-Marie Karlsson.

Karusellen

När hunden lär in hur ämnen doftar, tränas den i ett rum innehållande en tolvarmad karusell som går att snurra.

Längst ut på varje arm placeras en burk, med eller utan doft.

Man tar i alla burkar, med handskar på, för att få samma hanteringsdoft.

För att lära in sökbeteendet används först en favoritleksak av gummi, sönderklippt i allt mindre bitar, placerad i karusellen, berättar Rose-Marie Karlsson.







Sedan lärs doften av TNT in, och hunden får lära sig skillnaden mellan en tom burk, och en som innehåller TNT.

Miljödofter

När hunden har förstått att det är TNT den ska markera för, tar man nästa steg och lägger till störande bakgrundsdofter som kan finnas i miljön, som löv, stenar, jord med mera. Så lär sig hunden att urskilja bakgrunder med och utan TNT. Svårighetsgraden byggs hela tiden upp.

-Eftersom hunden både är smart och har ett fantastiskt luktsinne måste man tänka till vid träningssituationen och vara extremt metodisk och försiktig, påpekar Rose-Marie Karlsson.

Man kan i princip lära hunden att söka vilken doft som helst med hjälp av karusellen.

Träning i banor

Sista steget i hundens utbildning innebär att den i träningsbanor får lära sig hur man söker i fält, berättar Rose-Marie Karlsson.

Hunden lär sig den rätta svepande huvudrörelsen och att markera ämnet genom att sätta sig rakt bakåt, precis som den ska göra i minfältet. Minsta fel kan innebära livsfara, även för hundföraren.

Rätt egenskaper

En minhund måste inte bara ha ett gott luktsinne. Det krävs dessutom styrka, uthållighet och stor drivkraft för att kunna arbeta sex timmar om dagen i ungefär åtta års tid, påpekar Rose-Marie Karlsson.

Därför har raser som schäfer och till viss del labrador retriever traditionellt använts som minhundar, men nu är även den belgiska vallhunden malinois på stark frammarsch.

Vid minröjning i otillgängliga områden, som oländiga bergstrakter, är hundarna det enda alternativet.

Svårigheter

Ett problem är dock att hundar som skickas ut med ett förband någonstans utomlands inte kan börja arbeta direkt. De måste först miljötränas.

Minor med rätt explosivämne planteras ut i marken, och de luktar inte på rätt sätt förrän de börjar läcka, efter ungefär tre månader under jord.

Metoden är kostsam och kräver många kringinsatser, som bevakning och tillstånd av olika slag, förklarar Rose-Marie Karlsson.


Hunden söker efter explosivämnen i fält.
Foto: FHTE

Forskningsprojekt

Räddningen kan vara, om forskningen lyckas, en icke-explosiv vattenlösning innehållande TNT.

Lätt att variera i koncentration, man får explosivämnet planterat i rätt miljö och kan påbörja träningen omgående - fördelarna är många, enligt Rose-Marie Karlsson.

Otroligt luktsinne

Rose-Marie Karlsson tycker att hundars luktsinne har en otrolig kapacitet.

-Det är så extremt bra att det är svårt att förstå, säger hon med eftertryck.

Som avslutning berättar hon följande historia.

En människa går ut på en fotbollsplan i olika riktningar, i ett mönster. Spåret får sätta sig i en halvtimme, så att doftämnena dunstar av.

Sedan spelar 22 personer en fotbollsmatch på planen.

Efter matchen går man ut med en spårhund till planen, visar var människan startade och hunden tar med lätthet upp det första spåret som blev utlagt och följer det i rätt riktning.

Av Anna Wide